Charliesmamma

Har kommit på mig själv många gånger med å tyst tänka för mig själv: "ungdomarna nu för tiden..eller dagens ungdom.." samtidigt som jag sitter där på bänken eller på bussen och håller handväskan i ett krampaktigt tag så knogarna vitnar. Efteråt slås jag av samma insikt: jag har blivit en tant! Men när hände detta? Inte sker sådant över en natt? Eller skedde förvandlingen långsamt så man knappt hann märka något? Det senare verkar ju mer skonsamt. Vore ju verkligen en helomvändning om man en morgon skulle vakna å upptäcka att löständerna ligger i ett glas vatten på nattduksbordet och rollatorn prydligt parkerad vid sängen. När man sen stapplar upp på darriga ben och öppnar kylskåpet för att fixa frukost så finns där bara jordgubbskräm och risgrynsgröt..Vilken fasa! Men så är inte fallet nu tack och lov. Det märks nog bara på mig genom det jag tänker tyst för mig själv. Då är nog min kompis Maria mer öppet tant än jag. Hon köpte alltid lösnummer av Allers eller Hemmets Journal när vi var studenter. För korsordens skull ska tilläggas. Skulle det vara riktigt festligt så slog hon till å köpte en chokladbit att ha å tugga på till korsordslösandet. Nu för tiden så prenumererar hon på Hemmets och har börjat prata om att det faktiskt finns bra artiklar och recept i tidningen också..
Man kan skönja en långsam förvandling genom åren. Det är nog något som sker gradvis. Undrar vad nästa steg blir? Jag är redan livrädd för att halka på isfläckar, läser dödsannonserna i tidningen (ibland)och har med mig hemmabryggt kaffe i termos ifall det inte skulle serveras kaffe dit man ska eller ve å fasa, kaffet inte skulle vara lika starkt å gott som mitt eget..
Äh jag tror det bor en liten tant inom oss alla, det gäller bara att acceptera henne och ge henne lite svängrum! Tanterna dominerar!